Norrmännen fruktar det svenska tillståndet
Nya begrepp och fenomen i Sverige som snart norrmännen måste lära sig
I december 2024 var jag inbjuden till Polishögskolan i Oslos av en professor i kriminologi. Han ville att jag skulle föreläsa om “Det svenska tillståndet”. Det är norrmännens beteckning på situationen i Sverige med kriminella som med automatvapen avfyrar skottsalvor på gator och torg, mördar, utför rena avrättningar, spränger bomber i fastigheter och därtill infiltrerar myndigheter.
Professorn sa att norrmännen följer utvecklingen i Sverige och är rädda för att det svenska tillståndet ska nå också Norge. Redan nu såg de tecken på svensk export.
Jag fruktar att jag inte stillade oron. Jag började föreläsningen med ett kollage av tidningsrubriker.
När man på detta vis samlar artiklar blir det slående hur fullkomligt häpnadsväckande utvecklingen varit i Sverige de senaste decennierna med hederskultur- och förtryck, lättkränkta unga män, blodshämnder, gäng, vägspärrar, parallell rättsskipning, infiltratörer och klaner. Många av orden i rubrikerna gick knappt att finna i tidningarna för sisådär 15- 20 år sen.
Få svenskar visste före 2002 vad hederskultur är. Ordet heder var förknippat med något positivt – en hederlig eller hedersam man. Det var först efter att Fadime Sahindal mördades av sin far som en offentlig diskussion uppstod där somliga hävdade att det var ett kulturellt fenomen i vissa migrantgruppers hemländer medan andra förfasade sig över en sådan beskrivning som man ansåg rasistisk.
Blodshämnder kunde man möjligtvis läsa om i något sällsynt reportage om Albanien eller i en historiskt roman.
Kriminella gäng var förknippat med USA och Sydamerika men kunskapen om dem byggde mest på en romantiserad bild från amerikanska filmer som “Gangs of New York” eller brasilianska “Guds Stad.”
Klan var för en yngre online-spelande generation sannolikt mest förknippat med strategispelet “Clash of Clans”. Äldre hade antagligen stött på ordet i samband med Skottlands historia eller i de historiska romanerna av Jean Marie Auel som utspelar sig i ett förmodernt Europa och där den första boken hette “The Clan of the Cave Bea”, på svenska"Grottbjörnens folk.”
Ordet kränkt som fått en inflationsartad utveckling användes tidigare primärt i sammanhang som rörde nationella gränsöverskridande handlingar – Ryskt flyg kränkte natten mot tisdagen svenskt luftrum. Men nu?
Helt plötsligt tycktes allt fler känna sig kränkta, både unga män i gäng och förvirrade i wokegenerationen. Uppenbart tvetydiga situationer har allt oftare tolkats som ett medvetet illvillig förorättande som följs av: du kränker mina rättigheter/min heder. Tidigare uttryckte den som i handling eller ord upplevde sig angripen eller illa bemött att den blev sårad, ett ord knutet till en individuell passiv känsla medan ordet kränkt signalerar en aggressiv försvarsattityd, ofta kopplad ett kollektiv.
Det är att begära mycket av gemene man att hänga med i svängarna och förstå vidden av förändringarna där till och med maffia, som vi förknippade med Al Capones amerikanska 30-tal eller den sicilianska Cosa Nostra blivit en verklighet i Sverige. På oerhört kort tid.
Det är en oundviklig utveckling i en global värld att också Sverige drabbas av organiserad brottslighet, hävdar någon.
Att de flesta samhällen förändras över tid råder det ingen tvekan om. Men utvecklingen i Sverige har varit så explosionsartad snabb med nya fenomen, ord, uttryck och konfliktytor att vem som helst kan bli förvirrad och känna sig maktlös.
En hjälp i förvirringen kan ändå vara att försöka sätta ord på den nya verkligheten och försöka förstå den inre logiken i det nya. Det blir ett slags navigeringssystem som inte hjälper situationen som sådan, men som ändå kan bli en slags motståndshandling. Vi behöver alla karta och kompass för en ny terräng för att inte känna oss helt maktlösa.
Norge finns också i en global värd, men har inte alls upplevt samma snabba förändring och utveckling som Sverige. Antagligen var det därför jag upplevde att publiken i Oslo satt som förstummade.
En polis sa under frågestunden att de börjat se allt fler tecken på att unga kriminella i Oslo har drabbats av den “globala” utvecklingen, via Sverige.
– Vi har stenkoll på unga brottslingar i mitt distrikt i Oslo, känner dem vid namn. För att undvika att hamna i samma situation som Sverige har vi samarbete och utbyte med polisen på Järvafältet. När jag senast var i Rinkeby hörde jag mitt namn ropas på gatan. När jag vände mig om var det några av de unga från mitt område i Oslo som kände igen mig. Jag insåg att det är inte bara är polisen som har ett gränsöverskridande samarbete. Det har också de kriminella.
Norge är fortfarande ett av de mest trygga länderna i världen, men det norska polisförbundet har varnat för att Norge kan gå mot svenska förhållanden. Den norska rikskriminalpolisen Kripos har sagt att svenska kriminella nätverk är verksamma i elva av tolv norska polisdistrikt.
Det är sannolikt bara en tidsfråga innan också norrmännen måste lära sig mer om blodshämnder, maffia, klaner, gäng och kränkhet.
Men att det är ett resultat av en oundviklig global utveckling tror jag inte. Ibland räcker det att vara granne med ett land som inte vet vad det gör.
PS. Du som kommit hit i läsningen och finner mina texter intressanta, sprid gärna Brinkemo Bredvid till andra som du tror skulle kunna ha glädje av dem. Under sommaren ligger min Substack öppen för fri läsning men man behöver ta en prenumeration för att få reda på när nya texter publiceras. Det är bara att trycka på “Subscribe now” och fylla i din mejladress.
Efter sommaren kommer de flesta texterna låsas och endast betalande får tillgång till dem. Redan nu kan man ta en betalande prenumeration för att på så vis stödja mig i mitt arbete. Tacksam för varje bidrag.
Mvh
Per Brinkemo