Regeringen kartlägger kriminella klaner
Jag ska vara med på ett hörn. Nu väntar vi bara på forskarsamhället
Regeringen meddelade idag att den utsett en särskild utredare för att kartlägga parallella samhällsstrukturer. Det var på tiden.
I våras kallades jag till arbetsmarknads- och integrationsministern Mats Perssons departement för ett samtal om klanstrukturer, bristande integration och kriminalitet. Ministern berättade då att han ämnade tillsätta en utredning som tog sin an frågan.
Det är något som verkligen behövs eftersom forskarvärlden totalt negligerat ämnet, vilket statsvetarna Bo Rothstein och Peter Esaiasson kritiserade redan 2020. På DN-Debatt frågade de sig vad det kunde bero på att forskarsamhället missat något så centralt. ”
Ett möjligt skäl till bristen på forskning kan vara områdets ideologiska och politiska laddning. Detta kan ha lett till att forskare som velat ifrågasätta den etablerade bilden av integrationsproblematiken, som ett strukturellt problem drivet av majoritetsbefolkningens diskriminering, inte har kunnat verka inom området.”
I ytterligare en text, i Kvartal och nu tillsammans med experten på italiensk maffia, Carina Gunnarson, skrev de att ”det inte var de många IMER-forskarna (IMER = internationell migration och etniska minoriteter) som pekade ut problemet med familjebaserade kriminella klaner som dominerar vissa utsatta områden, utan det har gjorts av journalister som Per Brinkemo och Johanna Bäckström Lerneby.
Hur som helst, Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att bidraga till utredningens arbete, vilket jag självklart tackade ja till.
Mats Persson förstår frågan och är en man som jag har förtroende för. Men ingenting hände och när han nyligen lämnade regeringen utgick jag från att initiativet gått i stöpet.
Det hade inte förvånat mig om hans förslag hade mött motstånd inom delar av regeringen. Mats Perssons efterträdare i integrationsfrågor, Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson var jag osäker på, jag vet lika lite om henne som de flesta andra.
I går fick jag ett samtal från Marcus Nilsen, sakkunnig på departementet, som berättade att det imorgon (läs, idag) skulle meddelas att regeringen tillsätter en utredare, Mathias Wahlsten, Generaldirektör för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF).
Igår fick jag regeringens direktiv i mejlkorgen och har läst det noggrant.
“Parallella samhällsstrukturer uppstår ofta kring kriminella nätverk som är familje- eller släktbaserade och bygger på en klanstruktur med en stark ledare, patriarkala och heteronormativa strukturer samt förekomst av hedersrelaterat våld och förtryck. Inom dessa strukturer förekommer legal företagsamhet och inflytande inom föreningsliv och politik, men också infiltration av offentlig verksamhet och olika typer av brottslig verksamhet. Inom sådana parallella samhällsstrukturer saknas respekt för svensk lagstiftning och vissa samhällsfunktioner har tagits över av familjer och släkter.”
Så som direktivet är utformat tyder det på en djup insikt om hur förödande parallella strukturer är för ett lagbundet och tillitsfullt samhälle där man utgår från att medborgarna ingått och håller det sociala kontraktet med staten.
Ytterst sätt handlar det om i vilken mån medborgarna delar värderingar och normer och ser lagen som legitim.
Det är en fråga om lojalitet.
Jag kan inte annat än förundras över den förändring som skett sedan jag 2014 skrev boken “Mellan klan och stat” och fyra år senare var redaktör (med Johan Lundberg) för antologin “Klanen.” När den andra klanboken kom hade kritikerna i stort tystnat. Verkligheten hade så att säga kommit i kapp tvivlarna, alla dem som lättvindigt fäller karaktärsomdömen om dem som talar om sådant de inte begriper eller satt sig in i.
Då, 2018, var det i princip bara, suprise, Aftonbladet som var kvar i rasistfacket. Recensenten Sinziana Ravini skrev:
"Det är med ett stort obehag jag tar mig igenom boken. Frågan huruvida klanen är kompatibel med ett demokratiskt rättsväsen har ju alltid ställts i rasifierande syften, som ser ”främmande kulturer” som mer traditionsbundna eller rättslösa än den svenska.
Och så avslutades recensionen med:
Det är bara att konstatera. Timbro har gett ut ytterligare en kulturrasistisk bok som kommer tjäna nationalistiska och främlingsfientliga krafter.
Nu ligger allt det där bakom. Jag blickar mot framtiden och ser fram emot vad jag kan bidraga med till utredningen. Den är viktig och kan, i bästa fall, få till och med forskarsamhället att uppmärksamma något som på riktigt är en ödesfråga. Det vore mer än välbehövligt.
PS. Under sommaren skriver jag lite mindre frekvent, men Brinkemo Bredvid kommer ligga öppen för fri läsning. Teckna en gratisprenumeration så du inte missar något. Efter sommaren låser jag merparten av texterna. Flera har redan tagit betalande prenumerationer. För det är jag djupt tacksam. Vill också DU redan nu stödja mig blir jag mer än glad.